besök hos läkaren

förra veckan var jag hos min ansvariga läkare för skoliosen. Jag var främst där för att jag har ont i ryggen, men inget gjordes. Jag tror att i och med att det inte är så långt kvar till jag ska bli opererad så struntade han lite i att jag hade ont i ryggen. Det är ju ändå inte så långt kvar till operationen, tror jag han tänkte.
Det enda han sade om det var:
"Vissa har ont i ryggen på grund av deras skolios och andra får inte ont av skoliosen."
Men som jag skrev i ett tidigare inlägg skickade vi brev till honom och det var på dessa frågor vi fick svar. Många bra svar, även om han inte kunde svara på alla.

lånad från pinterest

På sahlgrenska så har de metoden att man får ringa in för att få reda på när man ska bli opererad. I september sa tanten som sköter det
"Ring tillbaka i slutet på oktober"
I slutet på oktober när mamma ringde så sade hon:
"Ring tillbaka i slutet på november"
Så när mamma ringde i samband med sjukhusbesöket så sade hon:
"Ring tillbaka i slutet på december"

Så man börjar ju fundera på om operationen faktiskt blir av i januari som det är sagt.
Man blir lite sur när saker inte blir som de har sagt. Man tänker:
"Ja, nu ska jag äntligen få reda på när jag ska operera mig"

Och sedan när det inte blir så blir man besviken och tänker:
"Aja, jag får reda på det om en månad"
Och så håller det på. Ni kan nog fatta besvikelsen som blir varenda gång. Så nu har jag nästan slutat hoppas. Jag är inte säker på att jag blir opererad i januari heller som jag har ställt in mig på och det är det skolan, klassen och lärarna räknar med.
Även om kötanten sade att vi skulle ringa tillbaka i slutet på december tänker pappa ringa tillbaka en vecka in i december.
Kötanten blev lite irriterad på mamma så det är nog bäst att pappa ringer.
Jag blir så j**la sur på kötanten som inte kan bestämma sig. Och läkaren jag har sade att jag skulle få reda på när jag skulle operera mig då när vi vaar där men hon hade fortfarande inte fått schemat.
Falska förhoppnignar, de värsta förhoppningarna. Något jag har lärt mig de här senaste tre månaderna.
Kom ihåg att va stark. Lev livet som de kommer, du är värd det

Kram Johanna

Presentation i skolan

 bild lånad från JJosefine blogg

För en vecka sedan hade vi ett arbete då man skulle göra en presentation. Jag tog då tillfället i akt och gjorde en presentation om min skolios. För jag tyckte att mina klasskompisar hade rätt att veta att jag ska bli opererad i början på nästa år och att jag då kommer vara borta ganska mycket. Och när jag väl kommer tillbaka kommer jag bara kunna vara med en eller två lektioner per dag. 

Jag kommer inte heller kunna vara med på idrotten i ett halvår. Det finns även risk att jag kommer ha ganska ont i ryggen då operationen är stor och det kan ta ett tag för ryggen att läka.
När jag gjorde den här presentationen visade jag också att jag inte är rädd för att prata om operationen. Då hoppas jag att mina klasskamrater vågar ställa frågor om de har några. 

Ni som läser bloggen får självklart också ställa frågor om ni har några.

Kram Johanna

Brev till läkare

Nyligen skickade vi iväg ett brev till min ansvariga läkare på ortopeden. I detta brev stod ett antal frågor som min familj har om operationen och efter. Allt som rör operationen. En av frågorna var till exempel:

"Hur länge kommer Johanna vara borta från skolan"

Det var många frågor och jag tänker inte skriva alla, man en fråga som jag skrev kan ni få ta del av:

"Kommer jag kunna åka till Liseberg på sommaren och åka karuseller som ett "vanlig" barn?"

Jag skrev även:

"Kommer jag kunna bada till sommaren?"

Jag tror det var trettio frågor eller mer i brevet och jag hoppas att vi får svar på dem så snabbt som möjligt. För det är inte så långt kvar. Det är bara två månader kvar.

Jag är nervös och vissa av mina kompisar frågar mer än innan. Detta är något som inte gör något för mig. Jag tycker snarare att det är bra, för de behöver också få reda på vad som kommer hända.

Kram Johanna

Kroppen ändras, det gör inte korsetten

Ok, jag vet att jag redan har skrivit om hur korsetten ser ut, men nu ska jag skriva en annan sak om korsetten. Kroppen ändras, det gör inte korsetten. Och nu har min kropp ändrat lite på sig vilket gör att korsetten sitter fel. När man spänner den där bak går de två bakstyckena nästan ihop, vilket de inte ska. Vadderingen som sitter på kanterna har även börjat skavas bort. Detta gör att det blir en vass kant som kan skava om man har otur.

Så vi ska till korsettläkaren och fixa till detta. Dock vet jag inte om de gör en ny korsett åt mig då det bara är två månader kvar tills jag ska opereras.

Puss och kram

Johanna