Jag går fulltid!

Detta kommer bli ett lite kortare inlägg där jag mest tänkte säga hur det var att vara tillbaka i skolan fulltid. Det känns ingen större skillnad i ryggen eller så men jag märker att jag har varit borta och inte kommit ikapp helt. Jag märker det mest i spanska, NO och teknik. Men annars så märker jag det inte så mycket faktiskt. Sedan märker jag också att jag inte fattar allt mina kompisar pratar om när de pratar om det som hände i skolan medans jag var borta och lärde mig att hitta tillbaka igen.

Jag har inte ångrat att jag har slutat med medicinerna även om jag ibland får ungefär sting av smärta vid skulderbladet. Det är olika i vilket skulderblad det är men det går över efter ungefär fem minuter.

Kram Johanna

tillbaka i skolan

Förra veckan fick jag komma tillbaka till skolan. Jag är inte tillbaka på full tid än, men efter påsk ska jag kunna gå tillbaka på heltid igen. Det är skönt att vara tillbaka i skolan och få träffa mina kompisar igen. Dock fattar jag inte allt alla lärare pratar om då jag inte är helt ikapp i skolarbetet. Därför är de prov som ligger närmast är lite hotande då jag har en del att ta in från innan och försöka få grepp om det de pratar om på lektionerna. Jag har svårast att få grepp om spanskan då vi har prov nästa vecka och jag har missat tre kapitel plus glosor och övningsuppgifter i övningsboken. Men sedan är spanska inte det roligaste ämnet tycker jag. Jag skulle hellre jobba med matte som jag tycker är roligare. Men det är inget att göra åt.

Jag missar ungefär en lektion per dag, vissa dagar två lektioner. Men det kunde ha varit fler lektioner jag kunde ha missat. I början kände jag inte av att jag var uppe och gick och satt mer än vad jag hade gjort innan. Men det har jag börjat göra nu men det är inte så att jag behöver ta någon tablett för att stå ut med smärtan. Det räcker att jag lägger mig ner i ungefär 5 minuter och så kan jag köra på igen. Men jag känner inte av det förens jag kommer hem. Jag har också skolskjuts till skolan vilket jag kommer ta i mer detaljer i nästa inlägg.

Kram Johanna

vad har medicinerna gjort?

Under operationsveckan var jag starkt påverkad av morfin. Morfinpumpen var till och med min bästa vän på sjukhuset. Men den var inte alltid så pålitlig, alltså den gjorde sitt jobb att ta bort smärtan men den gjorde andra saker. Den ändrade till exempel på mitt humör. Gränsen mellan skratt och gråt var väldigt liten. Detta märktes även efter jag hade kommit hem då jag tog citodon. Åtta tabletter per dag som var anpassade för vuxna. Det var inte konstigt att jag hade mina skratt och gråt attacker. Det tycker jag inte nu i efterhand men då kunde jag tänka:

Varför skrattar/gråter jag? Det var ju inte ens kul/ledsamt.

det är inte sponsrat

Jag hade en kudde på sjukhuset som jag hade under armen för att det var svårt att komma ner hela vägen i början. Men efter tre fyra dagar så blev kudden en “kramkudde.” När en vecka hade gått och jag insåg att jag inte skulle kunna ta med den hem började jag gråta. Och jag gråter nästan aldrig i vanliga livet. Tills någon vecka sedan har kramkudden varit min svaga punkt att prata om, för då börjar jag gråta. Och mamma utnyttjade det här, det tyckte iallafall jag. Hon retade mig lite extra vilket gjorde att jag börja gråta vilket gjorde mig arg. Mina humörsvängningar märktes tydligt. Men det blev bättre desto mindre mediciner jag tog och nu är jag helt medicinfri och det har jag varit i en vecka ungefär. Och än så länge har jag inte haft några bakslag. Övre delen av såret blev lite irriterat men det var ingen fara med det och besöken hos distriktssköterskan har minskat. Några dagar sedan duschade jag för första gången utan plåster på. Jag luftade även ärret i fem timmar ungefär, för ärret läker bättre när det inte behöver vara instängt.

Jag är taggad inför skolan som bara är en dag bort. Jag är dock lite orolig för att skolskjutsen ska vara sen, för det var den ofta förra gången när jag åkte med den.

Kram Johanna