Ok, jag vet inte exakt hur jag ska börja den här bloggen. Det enda jag vet är att jag har skolios och någon okänd sort muskelsjukdom.
Men den här bloggen ska handla om att jag ska operera mig och vad jag tänker om det.
Fast det kanske skulle hjälpa om ni vet när jag fick min skolios. Man upptäckte min skolios 2014.
Min mamma hade sagt till mig i ett halvår “sträck på dig, du ser ut som en säck potatis.”
Jag svarade “jag kan inte”
Mamma sa “så klart du kan"När man upptäckte min skolios var den ganska kraftig. Jag hade en kurva på 42 grader och en på runt 20. För att få operera sig brukar man ha 45 grader. Därför behandlades jag med korsett. Jag fick min första korsett vid midsommar 2014.
Min kropp svarade bra på korsetten. Jag tyckte inte den var den skönaste, men jag kämpade på. Man tror att jag fick skolios på grund av min muskelsvaghet. Min kropp växte för snabbt för ryggen, musklerna orkade inte hänga med.
Direkt efter jag fått korsetten var jag på Sahlgrenska och röntgade ryggen. Det hade blivit stor skillnad.
![]() |
före |
Den första bilden är utan korsett och andra bilden är när jag precis har fått korsett.
Jag kommer ihåg att när jag fick min korsett (på sommarlovet) var det en del tröjor och byxor som inte passade. Jag var tvungen att gå upp en till två storlekar.
Vissa säger att skolios och korsett inte är ett handikapp, men för mig är det det. Jag behöver alltid ha någon i närheten som kan sätta på den. Som till exempel på gympan och när man sover över hos kompisar/är på läger.
Om du undrar något kan du skicka ett mejl till: scolios.suger@gmail.com
Eller om du vill stödja dem som har skolios så kan du köpa ett armband som jag gjort, kolla på:
Du skriver att korsetten är inte den skönaste men att du kämpar. För oss, som följt dig på nära håll, är du inte bara ett kämpe, du är vår hjälte. Tapper och tålmodig som ingen annan och har till och med mod att skapa din egen stil oberoende av kompistrycket och modets nycker.Du klarar till och med av att skriva sakligt om din situation och om det som komma skall utan att bli sentimental .
SvaraRaderaYou are our hero, Annika och Timo
tack <3
Radera