Jag orkar inte göra ett inlägg för varje dag så ni får en sammanfattning av veckan som jag var på sjukhuset. Det är nog inte jättekul för er att läsa om vad som hände detaljerat varje dag för jag sov mest och jag var drogad på allt morfin. Så här är sammanfattningen av veckan:
Detta är en bild från intensiven då jag inte hade vaknat efter operationen än:
 |
| innan jag vaknat |
Efter jag vaknat upp efter operationen var nästan de första jag sa var:
Kan jag få min mobil?
Det var nog första gången mamma och pappa blivit glad över att jag frågade om jag kunde få min mobil. När jag väl hade fått min mobil så hade jag lite svårt att se vad det stod för jag var hög på morfin. Mina ögon gick i kors då jag försökte se vad det stod. Det såg förmodligen kul ut då jag knappt såg vad som stod och när jag skulle svara på de snaps jag fått så träffade jag knappt mobilen.
 |
| detta är från intensiven |
Jag var inte vaken så mycket och smärtan var ganska påträngande. Dagarna segade sig fram. Jag sov mycket men det var inte så länge. Varje gång jag skulle vända mig var jag tvungen att ringa på hjälp.
De ville att jag skulle stå innan jag fick lämna intensivavdelningen. Jag försökte tre gånger. De två första gångerna fick jag blodtrycksfall och höll på att svimma. Men tredje gången funkade det. Hurra! Detta var alltså dagen efter operationen. Så jag åkte upp till avdelningen redan dagen efter operationen.
 |
| också från intensiven |
Jag åt inte mycket. På intensiven tog det mig en hel dag att få i mig en proteindricka. Jag fick alltså äta några timmar efter jag vaknat. När jag kom upp till avdelningen så hände inte så mycket den första dagen. Andra dagen på rummet fick jag träffa sjukgymnasten som hjälpte mig att sitta och gå. Hon besökte mig två gånger om dagen under hela sjukhusvistelsen.
 |
| när de tog ut sista nålen från handen |
Det var många olika sköterskor som kom och gick och jag kommer ihåg ungefär två namn av de tio jag hade. Men det funkade. Morfinet blev min bästa vän och utöver morfinet kunde jag även få annat smärtstillande. Även efter jag hade slutat med morfinet fick jag morfin i tabletter och då tog jag de bara två till fyra tabletter om dagen. Det blir ganska mycket mediciner. TV:n på rummet var en lifesaver och jag sov cirka fem timmar mer än vad jag brukade. För det var så jag fick tiden att gå, genom att sova. Jag hade nålar nästan överallt. Jag hade slangar på de mest konstiga ställen. Jag hade tre nålar på vänster hand och två på höger ett rör i ryggen och så hade jag en kateter. Kommer inte gå vad kateter är för något. De tog bort min kära vän morfin efter tre dagar och katetern tog de efter fyra. Nu var mitt mål att komma till toaletten för att kissa.
Jag hade gått till toan innan de tog bort katetern så att jag visste att jag kom dit. Det var stelt att gå men det funkade.
Efter två, fyra dagar kunde jag ta mig upp själv från sängen utan hjälp.
Efter de tog ut katetern så började jag få droppat för att magen skulle komma igång och så att jag skulle kunna bajsa. För när man tar morfin så blir magen trög, jättetrög.
Två dagar innan jag åkte hem var jag tvungen att röntga ryggen så att min läkare såg att det hade blivit bra men det får ni se i nästa inlägg, annars kommer det här inlägget bli för långt.
 |
| vad man såg från min säng i andra rummet |
Den dagen bytte jag rum och jag hamnade lite längre bort i korridoren. Jag var tvungen att dela rum med en annan, men hon låg på intensiven när jag flyttade in så jag fick bara se henne en gång dagen efter då hon kördes in i rummet. Mamma pratade med hennes mamma och hon hade haft skolios och korsett sedan hon var två och det senaste året hade hon bara nattkosett. Det är vid sådana tillfällen man inser att man har tur. På mitt förra rum fanns en stor platt TV och ett Playstation. På de Playstation jag hade kunde man kolla på film och spela spel. När jag sedan flytta in i det senare rummet blev jag lite besviken då jag bara fick en TV skärm som inte var mer än ett A4 så den var inte stor och den hade bara 1:an, 2:an, 4:an och 6:an. Man fick ett Playstation också men det funkade inte.
Jag blev mycket besviken. Och den som fick rummet var en gubbe som inte visste vad ett Playstation är för något så ni kan fatta min besvikelse. Jag tänkte typ:
Varför får den gamla gubben få mitt rum och jag ska behöva dela med någon annan? Han behöver inte ens Playstationet och vet inte hur man använder det. Jag kan ta det istället. Men tyvärr var Playstationet fastlåst i rummet och gick inte och ta ut.
Sorry för att de blev ett långt inlägg men det kändes som om det behövdes.
Kram Johanna
Okej, det har gått en månad sedan jag blev opererad. Det känns inte som det har gått en månad, det var nyss jag låg på sjukhuset och inte kunde gå utan hjälp av rullator. Men jag har blivit bättre. Och snart ska jag tillbaks till skolan, bara 1 vecka exakt kvar av att behöva vara hemma. Det är skönt, att få se kompisar och klasskamrater igen. Även de man inte saknar saknar jag nu för att jag har varit hemma så länge. Det kanske låter konstigt men om du någon gång har varit hemma väldigt länge på grund av du har varit sjuk så förstår du vad jag menar. 
