Operationsdagen

VARNING! NÄR JAG SKREV INLÄGGET VAR JAG LITE HÖG PÅ MORFIN!

Idag är det tisdag, alltså sex dagar efter jag blev opererad.

Här är vad jag orkade skriva i onsdags:

Första dagen på sjukhuset, i onsdags. Jag vaknade vid åtta och sedan gav de mig tabletter och körde ner mig till ett rum och där fick jag en spruta tror jag (kommer inte riktigt ihåg) och sedan körde de in mig till operationssalen. Där satte de på mig en massa pluppar och så gav de mig syrgas och sedan en spruta för att jag skulle somna.

Det kändes som om jag sov i typ tio minuter och när jag vaknade hade jag jättejätteont i ryggen. Jag var då flyttad till intensivvårdsavdelning. Jag var vaken en timme, sov en timme och så höll det på resten av dagen.

De har stelopererat 10 kotor i min rygg, satt in två stålstag och femton skruvar. Tydligen somnade jag vid halv tio och vaknade igen halv två.

Så här ser förbandet på ryggen ut:

Kram Johanna

framme på rummet

Nu när jag skriver detta inlägg ligger jag på mitt rum på sjukhuset dagen innan operationen. Jag kommer förmodligen inte orka lägga upp något men jag kanske kan be mamma skriva lite här åt mig om vad jag tycker och hur det går...
Jag har försökt att hålla mig lugn kring ämnet runt operationen och inte "freaka ut." Men det är bara en fasad jag har hållit uppe. På insidan är jag nervös. Vad ska hända? Jag har försökt att inte tänka på det men det är svår, jag vill liksom inte tänka på att jag kanske kommer ha så ont att jag kommer spy.



Men det är väl därför morfin finns. Rummet är ungefär 12 kardat meter. Det finns en stor TV och ett X-Box. Det finns även toalett på rummet men dock inte dusch. Då måste jag gå runt hörnet och så finns det där.
Sahlgrenska är inget barnsjukhus och det märktes här på avdelningen. Jag citerar mamma:
"Det känns som om Johanna sänkte medelåldern med typ 55 år"
Detta är dock inte uträknat eller så men ni fattar poängen.   Blir inte ett jättelångt inlägg den här gången men ni fick ett långt inlägg innan jag åkte hit.

Förresten, tack för allt fint stöd jag får från alla. Det betyder att ni stöttar. 
Kram

Inskrivnings samtal

Det kommer upp två inlägg idag så var aktiv

(Det här inlägget kommer upp en vecka efter jag skrev det, jag skrev det på torsdag och idag är det tisdag)

I morse sade jag till mamma:

"Mamma? Sade inte sjukgymnasten att jag skulle vara korsettfri en vecka innan operationen?

"Nej, det har du nog drömt" var mammas svar.

Men jag var så säker på att hon hade sagt att jag skulle vara korsettfri.

Idag var jag på inskrivnings samtal och det tog hela dagen. Vi skulle vara där halv tio och vi åkte hem vid tre. Nästan en hel skoldag alltså. 

Det tog lite tid men det gör det alltid när man är på sådana besök. Det är något man har vant sig vid. Därför tar jag alltid med mig bok och läxor om jag har några. Sedan brukar jag titta på Netflix om jag tröttnar på läxor och boken jag har med mig. Först träffade min ansvariga läkare. Han gjorde en kontroll på mig så jag var tvungen att ta av mig korsetten. Sen när han skulle gå så frågade mamma:

"Ska Johanna ta på sig korsetten igen?"

Då svara min ansvariga läkare:

"Nej, det behövs inte. Vi tycker att det är bättre om hon är utan korsett den här veckan så att hon inte får några skavsår och så att huden kan läka bättre."
Jag blev lite glad och så retade jag mamma lite för att hon hade fel. Sedan gick vi och tog blodprover vilket också tog tid. Jag tog blodprovet utan emla eller någon sorts bedövning vilket jag alltid har gjort innan. Så klapp på axeln för det.  Sedan gick vi till röntgen där det alltid tar längst tid. Den här gången gick det ganska snabbt, det tog bara 1 1/2 timme innan vi fick röntga. Det har varit längre väntetider när jag har varit där så om man vill lära sig och få tålamod, åk till röntgen och vänta på att bli röntgad. 

Efter det åt jag och mamma lunch. Efter det var det en del besök med sjukgymnast m.m. Vi åkte från sjukhuset tre så det var en lång dag.

Kram Johanna

Tjejkväll

Om en vecka kommer jag ha tjejkväll hemma hos mig för att fira att jag blir av med korsetten eller som en av min kompisar valde att tolka det:
"Vi firar att Johanna blir fem cm längre."
För av operationen kommer jag bli lite längre. Så det ska bli kul. 
Det är nästan alla som jag har bjudit som kunde komma så det är också kul att det blir så många. Eller många blir det kanske inte men runt sju stycken. 

Om du undrar något kan du skicka ett mejl till: scolios.suger@gmail.com

Eller om du vill stödja dem som har skolios så kan du köpa ett armband som jag gjort, kolla på:

scoliossuger.blogspot.se

Blev inte så långt inlägg men tänkte uppdatera iallafall.
Kram Johanna

Fått reda på när jag ska bli opererad

Innan jag åkte till Spanien fick jag reda på när jag skulle bli opererad. Det blir i januari som det är tänkt. Jag hinner börja skolan och gå i en vecka. Vi börjar den 10 januari (på en tisdag) och den 18 januari (onsdag veckan efter) ska jag bli opererad.



Det är skönt att veta när den blir av och då ser man ljuset i tunneln tillslut. Jag har haft korsett i två och ett halvt åt nu. Jag har svårt att tänka mig hur det kommer vara hur det är att leva utan korsett. Att gå till skolan utan att ha korsett och att kunna var lite mer spontan. Att slippa tänka när man reser bort:
"Är det någon som vet hur man sätter på korsetten och som jag skulle godkänna sätta på mig korsetten?"
Och att kunna åka till stranden med kompisarna och kunna bada med dem utan att behöva tänka:
"Finns det någon hemma som sätter på mig korsetten efteråt och hur länge kommer jag kunna vara utan korsetten utan att få ont i ryggen och behöva åka hem?"

Och nu när jag vet när det blir av så har jag börjat bli sur på korsetten. För nu vet jag att det snart är slut med en riddarrustning 23 timmar om dyngnet och då kan man klaga. Innan kunde jag inte det men nu kan jag. Som för några dagar sedan tog jag av mig korsetten i sömnen. Vid sextiden vaknade jag av att jag låg i en konstig vinkel. Det tog ett tag innan jag fattade att jag var utan korsett. Och det hemskaste var att jag funderade på att somna om igen. Jag tänkte ungefär så här:
"Men om jag ligger ner så tar det inte så mycket på ryggen, eller? 
Det är inte direkt något jag är stolt över att jag tänkte men jag tänkte. OCh efeter ungefär fem minuters tänketid så gick jag ändå upp och väckte mamma så att hon kunde ta på mig min korsett.

Den här veckan så har jag även varit på två läkarbesök. Min ansvariga läkare för muskelsjukdomen ville nämligen ta några prover innan operationen så att allt var okej. Så i onsdags var jag på Drottning Silvias barnsjukus och tog blodprov. Och i tordags var ajg där igen så att de kunde ta EKG och ultraljud för hjärtat. Som väntat var inget fel. Men av blodproven i onsdags fick jag lite blåmärken i torsdags. Hon som stack var visst inte lika duktig som hon ville värka.
Det blev ett långt inlägg den här gången men det kändes som om det behövdes.

Kram Johanna