Fått reda på när jag ska bli opererad

Innan jag åkte till Spanien fick jag reda på när jag skulle bli opererad. Det blir i januari som det är tänkt. Jag hinner börja skolan och gå i en vecka. Vi börjar den 10 januari (på en tisdag) och den 18 januari (onsdag veckan efter) ska jag bli opererad.



Det är skönt att veta när den blir av och då ser man ljuset i tunneln tillslut. Jag har haft korsett i två och ett halvt åt nu. Jag har svårt att tänka mig hur det kommer vara hur det är att leva utan korsett. Att gå till skolan utan att ha korsett och att kunna var lite mer spontan. Att slippa tänka när man reser bort:
"Är det någon som vet hur man sätter på korsetten och som jag skulle godkänna sätta på mig korsetten?"
Och att kunna åka till stranden med kompisarna och kunna bada med dem utan att behöva tänka:
"Finns det någon hemma som sätter på mig korsetten efteråt och hur länge kommer jag kunna vara utan korsetten utan att få ont i ryggen och behöva åka hem?"

Och nu när jag vet när det blir av så har jag börjat bli sur på korsetten. För nu vet jag att det snart är slut med en riddarrustning 23 timmar om dyngnet och då kan man klaga. Innan kunde jag inte det men nu kan jag. Som för några dagar sedan tog jag av mig korsetten i sömnen. Vid sextiden vaknade jag av att jag låg i en konstig vinkel. Det tog ett tag innan jag fattade att jag var utan korsett. Och det hemskaste var att jag funderade på att somna om igen. Jag tänkte ungefär så här:
"Men om jag ligger ner så tar det inte så mycket på ryggen, eller? 
Det är inte direkt något jag är stolt över att jag tänkte men jag tänkte. OCh efeter ungefär fem minuters tänketid så gick jag ändå upp och väckte mamma så att hon kunde ta på mig min korsett.

Den här veckan så har jag även varit på två läkarbesök. Min ansvariga läkare för muskelsjukdomen ville nämligen ta några prover innan operationen så att allt var okej. Så i onsdags var jag på Drottning Silvias barnsjukus och tog blodprov. Och i tordags var ajg där igen så att de kunde ta EKG och ultraljud för hjärtat. Som väntat var inget fel. Men av blodproven i onsdags fick jag lite blåmärken i torsdags. Hon som stack var visst inte lika duktig som hon ville värka.
Det blev ett långt inlägg den här gången men det kändes som om det behövdes.

Kram Johanna