vad har medicinerna gjort?

Under operationsveckan var jag starkt påverkad av morfin. Morfinpumpen var till och med min bästa vän på sjukhuset. Men den var inte alltid så pålitlig, alltså den gjorde sitt jobb att ta bort smärtan men den gjorde andra saker. Den ändrade till exempel på mitt humör. Gränsen mellan skratt och gråt var väldigt liten. Detta märktes även efter jag hade kommit hem då jag tog citodon. Åtta tabletter per dag som var anpassade för vuxna. Det var inte konstigt att jag hade mina skratt och gråt attacker. Det tycker jag inte nu i efterhand men då kunde jag tänka:

Varför skrattar/gråter jag? Det var ju inte ens kul/ledsamt.

det är inte sponsrat

Jag hade en kudde på sjukhuset som jag hade under armen för att det var svårt att komma ner hela vägen i början. Men efter tre fyra dagar så blev kudden en “kramkudde.” När en vecka hade gått och jag insåg att jag inte skulle kunna ta med den hem började jag gråta. Och jag gråter nästan aldrig i vanliga livet. Tills någon vecka sedan har kramkudden varit min svaga punkt att prata om, för då börjar jag gråta. Och mamma utnyttjade det här, det tyckte iallafall jag. Hon retade mig lite extra vilket gjorde att jag börja gråta vilket gjorde mig arg. Mina humörsvängningar märktes tydligt. Men det blev bättre desto mindre mediciner jag tog och nu är jag helt medicinfri och det har jag varit i en vecka ungefär. Och än så länge har jag inte haft några bakslag. Övre delen av såret blev lite irriterat men det var ingen fara med det och besöken hos distriktssköterskan har minskat. Några dagar sedan duschade jag för första gången utan plåster på. Jag luftade även ärret i fem timmar ungefär, för ärret läker bättre när det inte behöver vara instängt.

Jag är taggad inför skolan som bara är en dag bort. Jag är dock lite orolig för att skolskjutsen ska vara sen, för det var den ofta förra gången när jag åkte med den.

Kram Johanna