har jag glömt korsetten?

Hej! Förlåt för att det var längesedan jag var inne på bloggen men nu är det dags att ta tag i det här igen. Nu när det har gått ett tag har jag en del att berätta om.

Jag har fortfarande inte vant mig vid att jag inte har korsett längre. Jag trodde att jag skulle komma över den ganska enkelt men varje gång jag cyklar hemifrån så tänker jag

“Jag har glömt min korsett jag måste vända om”

eller något som:

“Nej inte min korsett igen! Undrar om jag klarar dagen utan den?”

Sedan kommer jag på att jag inte har korsett längre och då småskrattar jag åt mig själv. Korsetten var ungefär som en väldigt klängig pojkvän i två och ett halvt år. Man ser också skillnad på mig när jag inte hade korsett men hade skolios och nu när jag har opererat mig.

Det är lite konstigt men jag tycker inte det är det minsta konstigt att jag trodde jag skulle glömma korsetten så enkelt. Jag trodde liksom inte att den hade gjort så stor inverkan på mig som den faktiskt har gjort.

Jag var inte alltid nöjd men att ha korsett men jag älskade den. Den gjorde så mycket nytta för min kropp och nu måste jag fortsätta. Jag har inte råd att titta tillbaka på de 2 ½ åren som har varit. Jag har kämpat mer än någonsin för att inte tappa hoppet.

Det jobbigaste var nog i början då den var ny och jag var tvungen att gå upp i storlekar i kläder. Jag kunde inte riktigt vad jag kunde och inte kunde göra då. Det var också jobbigt de sista tre månaderna då jag såg ljuset i tunneln. Jag hade inte klagat så mycket under de två åren men under de sista tre månaderna så klagade jag ganska mycket.

Kram, Johanna

Sjukgymnastik

Sedan operationen måste man göra sjukgymnastik. Det har varit ganska enkla saker som titta åt vänster och höger. Jag tröttnade ganska snabbt på den då den blev för enkel och det resulterade till att jag inte gjorde den. Nu nät jag var på återbesök en vecka sedan fick jag en ny sjukgymnastik som var lite mer utmanande så jag har varit mycket duktigare att göra den. Nu får jag också göra mer, så det är roligare att göra sjukgymnastiken då den faktiskt utmanar mig. Mitt sjukgymnastikprogram fokuserar nu på att få tillbaka min styrka i bål och rygg. De första tre dagarna då jag gjorde min sjukgymnastik fick jag ganska mycket träningsvärk men det har gått över nu vilket är ett bra tecken.

Bara det faktum att jag fick träningsvärk är bra även om det inte är så kul när man har det. På bilden syns det inte så bra med jag gör övningarna som är: Första raden längst ut till höger, tredje raden längst ut till vänster och höger och raden längst ner i mitten.

Kram Johanna

Skolskjuts

Nu efter operationen åker jag skolskjuts till och från skolan. Det har sina fördelar och nackdelar. Men först tänker jag säga varför jag tycker man ska ha skolskjuts efter en skoliosoperation. När man har gjort en steloperation i ryggen tar det ett tag innan skruvarna och metall stängerna har fastnat i ryggen ordentligt. Om det då är halt ute eller om du bara snubblar under det halvåret som det tar för de att fastna kan du behöva göra om hela operationen och du kan också riskera att bli förlamad om du har otur. I  början orkar man heller inte så mycket och därför kan det vara bra att åka bil till skolan för att man inte ska trötta ut ryggen genom att släpa skolböcker till skolan. Det kan vara onödigt och man vill inte överarbeta ryggen direkt när man har kommit tillbaka.

Så här kan en bil se ut som kommer och hämtar en på mornarna. Hos mig är det oftast bara en vanlig taxi;

Fördelar med skolskjuts:

• Man slipper gå fram och tillbaka till skolan
• Om det regnar behöver man inte gå i regnet
• Man slipper frysa
• Man behöver inte ha mössa vilket sabbar frisyren
• Det går snabbare att ta sig till skolan (för mig)

Nackdelar med skolskjuts:

• Den kan ibland vara försenad
• Man får inte välja exakt vilken tid den ska komma på morgonen och efter skolan
• Det blir inte samma frihet, man kan inte spontant bestämma att man ska med en kompis hem för man måste avboka minst 6 timmar innan
• Den kan vara tio minuter tidig och då är man inte klar
• Om den är sen kan man ibland missa lite av lektionerna

Det här är vad jag tycker om skolskjuts. Min taxi kommer 7.15 måndag, tisdag, torsdag och fredagar trots att jag börjar klockan 8.00. Detta gör att jag är i skolan innan den ens släpper in elever. På onsdagar har jag sovmorgon och då kommer den ungefär 40 minuter innan jag börjar vilket inte är helt orimligt. Skolskjutsen är inte sen lika ofta som den var förra gången jag åkte skolskjuts men den kan fortfarande vara upp till en halvtimme sen vilket är otroligt frustrerande. Vad tycker du om skolskjuts? Är den bra hos dig? Låt mig veta!

Kram Johanna

Jag går fulltid!

Detta kommer bli ett lite kortare inlägg där jag mest tänkte säga hur det var att vara tillbaka i skolan fulltid. Det känns ingen större skillnad i ryggen eller så men jag märker att jag har varit borta och inte kommit ikapp helt. Jag märker det mest i spanska, NO och teknik. Men annars så märker jag det inte så mycket faktiskt. Sedan märker jag också att jag inte fattar allt mina kompisar pratar om när de pratar om det som hände i skolan medans jag var borta och lärde mig att hitta tillbaka igen.

Jag har inte ångrat att jag har slutat med medicinerna även om jag ibland får ungefär sting av smärta vid skulderbladet. Det är olika i vilket skulderblad det är men det går över efter ungefär fem minuter.

Kram Johanna

tillbaka i skolan

Förra veckan fick jag komma tillbaka till skolan. Jag är inte tillbaka på full tid än, men efter påsk ska jag kunna gå tillbaka på heltid igen. Det är skönt att vara tillbaka i skolan och få träffa mina kompisar igen. Dock fattar jag inte allt alla lärare pratar om då jag inte är helt ikapp i skolarbetet. Därför är de prov som ligger närmast är lite hotande då jag har en del att ta in från innan och försöka få grepp om det de pratar om på lektionerna. Jag har svårast att få grepp om spanskan då vi har prov nästa vecka och jag har missat tre kapitel plus glosor och övningsuppgifter i övningsboken. Men sedan är spanska inte det roligaste ämnet tycker jag. Jag skulle hellre jobba med matte som jag tycker är roligare. Men det är inget att göra åt.

Jag missar ungefär en lektion per dag, vissa dagar två lektioner. Men det kunde ha varit fler lektioner jag kunde ha missat. I början kände jag inte av att jag var uppe och gick och satt mer än vad jag hade gjort innan. Men det har jag börjat göra nu men det är inte så att jag behöver ta någon tablett för att stå ut med smärtan. Det räcker att jag lägger mig ner i ungefär 5 minuter och så kan jag köra på igen. Men jag känner inte av det förens jag kommer hem. Jag har också skolskjuts till skolan vilket jag kommer ta i mer detaljer i nästa inlägg.

Kram Johanna

vad har medicinerna gjort?

Under operationsveckan var jag starkt påverkad av morfin. Morfinpumpen var till och med min bästa vän på sjukhuset. Men den var inte alltid så pålitlig, alltså den gjorde sitt jobb att ta bort smärtan men den gjorde andra saker. Den ändrade till exempel på mitt humör. Gränsen mellan skratt och gråt var väldigt liten. Detta märktes även efter jag hade kommit hem då jag tog citodon. Åtta tabletter per dag som var anpassade för vuxna. Det var inte konstigt att jag hade mina skratt och gråt attacker. Det tycker jag inte nu i efterhand men då kunde jag tänka:

Varför skrattar/gråter jag? Det var ju inte ens kul/ledsamt.

det är inte sponsrat

Jag hade en kudde på sjukhuset som jag hade under armen för att det var svårt att komma ner hela vägen i början. Men efter tre fyra dagar så blev kudden en “kramkudde.” När en vecka hade gått och jag insåg att jag inte skulle kunna ta med den hem började jag gråta. Och jag gråter nästan aldrig i vanliga livet. Tills någon vecka sedan har kramkudden varit min svaga punkt att prata om, för då börjar jag gråta. Och mamma utnyttjade det här, det tyckte iallafall jag. Hon retade mig lite extra vilket gjorde att jag börja gråta vilket gjorde mig arg. Mina humörsvängningar märktes tydligt. Men det blev bättre desto mindre mediciner jag tog och nu är jag helt medicinfri och det har jag varit i en vecka ungefär. Och än så länge har jag inte haft några bakslag. Övre delen av såret blev lite irriterat men det var ingen fara med det och besöken hos distriktssköterskan har minskat. Några dagar sedan duschade jag för första gången utan plåster på. Jag luftade även ärret i fem timmar ungefär, för ärret läker bättre när det inte behöver vara instängt.

Jag är taggad inför skolan som bara är en dag bort. Jag är dock lite orolig för att skolskjutsen ska vara sen, för det var den ofta förra gången när jag åkte med den.

Kram Johanna

en månad efter operationen

Okej, det har gått en månad sedan jag blev opererad. Det känns inte som det har gått en månad, det var nyss jag låg på sjukhuset och inte kunde gå utan hjälp av rullator. Men jag har blivit bättre. Och snart ska jag tillbaks till skolan, bara 1 vecka exakt kvar av att behöva vara hemma. Det är skönt, att få se kompisar och klasskamrater igen. Även de man inte saknar saknar jag nu för att jag har varit hemma så länge. Det kanske låter konstigt men om du någon gång har varit hemma väldigt länge på grund av du har varit sjuk så förstår du vad jag menar.

De första tre dagarna brukar gå bra men sedan känns det som om man sitter fast i en bur. Man kommer ingenstans. Och det stressar. Det stressar också att veta att man ligger efter i skolarbete och sedan när man kommer tillbaka till skolan så kommer man inte fatta ett shit av vad lärarna går igenom på lektionerna. Det är störande att veta. Men det finns bra saker med att komma tillbaka också, för man får upp gemenskapen igen med sina vänner och jag blir mer aktiv när jag är i skolan. Jag var uppe på skolan några dagar sedan men då var mina klasskompisar inte där. De har temavecka så dem var iväg på naturhistoriska museet. Önska jag hade varit med. Idag ska jag upp till skolan igen då mina kompisar har föreläsning om ett hållbart samhälle, kan vara kul och se dem igen och för att få en uppfattning om vad de har jobbat med.  Så det kan bli kul, det är ungefär bara en av mina klasskompisar som vet att dem kommer få se mig idag så det blir en överraskning.

Kram Johanna